Långareds socken
I Anten finns ön Loholmen, där det har funnits en borg. På 1300-talet ägdes Loholm av lagmannen i Västergötland, Gudmar Magnusson, kallad Greve Gomer. Gudmars son Ulf var gift med Heliga Birgitta. På 1500-talet ägdes Loholm av släkten Leijonhufvud. Gustav Wasas andra hustru, Margareta Leijonhuvud, bodde på Loholm. Borgen på Loholmen revs och släkten Leijonhufvud flyttade in på Gräfsnäs slott, där man idag kan besöka slottsruinen.
Många av gårdarna i Långared var arrendegårdar under Gräfsnäs. På 1820-talet var ekonomin på Gräfsnäs dålig och Långaredsbönderna kunde då friköpa sina gårdar.
Socknen består av en rad byar, de största är Kvarnabo, Vänga, Långared och Loo. Innan Långareds församling blev eget pastorat och fick sin första kyrkoherde, A.M. Hasselrot, den 1 maj 1883, så kom prästen från Lena socken (Vårgårda kommun). Vägen mellan Lena och Långared kallas fortfarande Prästavägen.
Ett stort antal stenåldersboplatser har påträffats vid sjön Antens stränder. Flinta var oftast materialet för den tidens redskap och tusentals skärvor därav har påträffats här. Vid utgrävningar i Vangshed har man funnit bl.a. lerkärl och yxor, dessa kan ses på Historiska Museet i Stockholm.
År 2006 gick Långareds församling upp i Bjärke församling tillsammans med Lagmansered, Stora Mellby, Magra och Erska församlingar. Det bor ca 1900 personer i tidigare Långareds församling.